Jag skulle vilja fråga mig själv och alla er där ute, varför vi inte hjälps åt? Varför klandrar vi varandra istället för att vara starka och jobba tillsammans, inte emot varann?

Vi tjejer till exempel har otroligt lätt för att hitta fel hos varandra. Misstolka mig inte, jag drar inte alla över en kam, men jag vet hur det är. Vi kan prata om någons utséende, att "hon är alldeles för tjock" och "hon är på tok för smal", och sen "hon där borta hon tror ju att hon är så snygg, men titta bara hon har ju jättedålig hy och ful kroppsform". Men anledningen att vi hittar fel hos varandra, är just för att vi hittar så otroligt många fel hos oss själva. Hade vi bara accepterat den person som vi är, med våra brister och egenskaper, så hade även inställningen till andra varit bättre.
Det gäller att acceptera sig själv, för att kunna acceptera andra.

Det är just inställningen som kan ha en sådan oerhörd betydelse för hur vi uppfattar oss själva och andra. Går man med inställningen "fy fan va snygg jag är idag och alla andra glänser minst lika mycket som mig", så kan jag lova att man mår mycket bättre än om man går runt med krökt rygg och tänker "jag är så ful, titta bara på alla finnar jag har fått och håret sen då?! nej, usch jag vill inte vara här..", för om du klankar ner på dig själv så blir du nästan tvungen att se det dåliga hos andra för att inte gå under helt.

Men om vi bara kämpade tillsammans, om vi bara lyfte upp varandra under de dåliga dagarna som vi vet att alla har, så skulle vi känna oss mycket bättre till mods.

För er egen och andras skull, sluta hitta fel hos er själva, ni är fina och bra precis som ni är!

Titta i vilken modetidning som helst, kvinnorna i reklamerna ser perfekta ut. Dem har den där kroppen alla drömmer om att få, och med en felfri hy och ett tjockt, glänsande hårsvall är det inte konstigt att man avundas dem. Många av oss vet väll kanske att bilderna blir retuscherade, men vet vi hur mycket? Videoklippet ovan visar hur mycket smink, ljussättning och photoshop kan göra. Modellen går från att vara en vacker normal kvinna till att bli en onaturligt perfekt robot, vår s.k. idealkvinna. Problemet med detta ideal är att ingen kan se ut så, det är mänskligt att få finnar, bristningar och celluliter. Det finns ingen människa i världen som aldrig drabbas av minst en av dessa. Många av oss har alla tre. Men dina brister är en del av dig, en del av den vackra personen som är DU. Allt handlar om att acceptera sina brister istället för att försöka gömma dem. Nästa gång du ser en reklam, titta med lite mer kritiska ögon på den. Har du någonsin sett en person i verkligheten som ser ut så? Och låt dig inte luras av reklamer på tv, dem retuscheras i princip lika mycket som bilderna.

Det är viktigt att man förstår hur redigerad vår idealkvinna är, annars blir det lätt så att man sitter och klankar ner på sig själv. Älska dig själv! För du är unik, du är vacker precis som du är!